Först så överlevde vi att födas av Mammor som rökte och
drack under graviditeten.
Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese
dressing samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för
diabetes.

Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en
spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.

Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, Dörrar eller
fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!!

För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.

Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol , bil kudde
, säkerhetsbälte eller airbag.

Vi drack vatten direkt ur kranen och INTE ur glas
eller flaska.
Även om kranen fanns på utsidan av huset

Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur
flaskan och INGEN dog av detta.

Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och
för mycket socker på cornflakes och i långfilen, Inte blev vi överviktiga
för det!!

För att

VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!

Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem
när gatlyktorna var tända.

Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!

I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka
ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.
Backen från Sirius ner till "Bogö".. Brrrr..

Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde
vi oss att lösa problemet.

Vi hade inga Playstation, nindendos, X-box, ingen video
eller DVD, inga 150 kanaler
På TV´n fanns inget surroundljud, inga MOBILTELEFONER,
Internet eller MSN.
Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!

Vi föll från träd och tak, skar oss, Bröt armar och ben,
slog ut tänder!! (-84 var nog värst för min del) ;o)
Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.

Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord
Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!

Vi fick inga datorer vid 10års ålder, vi hittade på spel och
lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde
hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.

Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade
på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.

Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna,
dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen .
OTROLIGT ELLER HUR!!??

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi
bröt mot lagen fanns inte.
Dom var faktiskt lagens högra arm!!

HUR FAN ÖVERLEVDE VI??? ;o)